Uppdaterad 2/2013
Nästa uppdatering 1/2014
Tilläggsinformation: Olli Peltola, olli.peltola(at)ely-centralen.fi, tel. 010 60 28618
Antalet sysselsatta i Österbotten rasade under lågkonjunkturen i början av 1990-talet med över 10 000. I slutet av årtiondet återställdes hälften av arbetsplatserna. I början av 2000-talet minskade antalet arbetsplatser, men år 2005 startade en ny tillväxtperiod och år 2007 var sysselsättningsgraden högre än före lågkonjunkturen. Under den globala ekonomiska krisen år 2009 minskade antalet sysselsatta i Österbotten med över 2 000. Enligt ETLA:s beräkning ökade sysselsättningen inte år 2011 men i prognosen för åren 2012–2016 förutspås en ökning på totalt närmare 1 200 sysselsatta.
Lågkonjunkturen i början av 1990-talet var i frågan om antalet sysselsatta mycket värre i hela landet än i Österbotten, där även återhämtningen var snabbare, men avstannade vid millenniumskiftet. I hela landet fortgick ökningen väldigt stabilt fram till år 2008. Österbotten steg från nedgången år 2004 över kurvan för hela landet. Den globala ekonomiska krisen 2009 sänkte landskapet till nivån för hela landet och enligt ETLA:s prognos förväntas för båda områdena en i någon mån ökad efterfrågan på arbetskraft åren 2012-2016.
Under åren 2000–2011 ökade sysselsättningen i hela landet och i Österbotten inom tjänster och byggande. Antalet arbetsplatser inom industrin minskade i hela landet men i landskapet uppvisades en liten ökning. Jord- och skogsbruk förlorade sin arbetskraft på båda områdena. Den totala tillväxten var något lägre i landskapet än i hela landet. Kvantitativt uppgick den totala tillväxten i Österbotten till 6 500 nya arbetsplatser.
Den offentliga sektorn sysselsatte i Österbotten nästan var tredje person år 2010. Industrins andel är betydligt större i landskapet än i hela landet. I Österbotten har i ännu högre grad specialiserats på jord- och skogsbruk, vars sysselsättande andel är så gott som dubbelt så hög som i hela landet.
Av industrins näringsgrenar ökade i Österbotten efterfrågan på arbetskraft inom tillverkning av maskiner och apparater snabbast, med nästan hälften, medan tillväxten i hela landet var endast en tiondel. Sysselsättningen inom tillverkning av fortskaffningsmedel ökade i landskapet med en tredjedel, men sjönk i hela landet med en fjärdedel. För elektronik och elapparater var förändringsprocenten nästan den samma. Papper och massa, textil-, beklädnads-, läder och skoindustrin förlorade på båda områdena över en tredjedel av sin arbetskraft. Kvantitativt uppstod inom tillverkning av maskiner och apparater närmare 1 400 nya arbetsplatser, inom tillverkning av elapparater 1 000 och inom tillverkning av fortskaffningsmedel 500 nya arbetsplatser. Enligt ETLA uppkommer även framöver de nya arbetsplatserna i energiklustret.
Energiklustret stod för cirka hälften av antalet sysselsatta i hela industrin i Österbotten, den största andelen var inom tillverkning av maskiner och apparater. Landskapets specialbranscher jämfört med hela landet är tillverkning av fortskaffningsmedel, maskiner och apparater samt elapparatur.
Den servicenäringsgren som hade ökat klart snabbast var företagstjänster, där efterfrågan på arbetskraft ökade med två tredjedelar i Österbotten och i hela landet med över hälften. Proportionellt sett minskade arbetsplatserna inom informationsbranschen mest i landskapet. Kvantitativt sett ökade företagstjänster med 2500, omsorgstjänster med 1700 och utbildning och handel vardera med cirka 800 nya arbetsplatser.
Enligt ETLA växer efterfrågan på arbetskraft även i framtiden mest inom företags- och omsorgstjänster. De förstnämnda växer delvis genom att industrin utlokaliserar tjänster som de tidigare själva producerade. Ökningen inom omsorgstjänster beror på den explosionsartade ökningen av mängden äldre befolkningen under detta årtionde.
Nästan var fjärde serviceyrkesmänniska arbetade inom hälso- och socialtjänster år 2011, vilket är klart mera än i hela landet. Utbildningsbranschen var ännu vanligare. Mest underrepresenterade i landskapet var företags-, fastighets- och finansierings- och försäkringstjänster.
Efterfrågan på arbetskraft är ytterst regionalt koncentrerad, eftersom nästan varannan person som arbetade i Österbotten år 2010 hade sin arbetsplats i Vasa, och i Vasaregionen mera än varannan. Jakobstadsregionen utgör en annan viktig arbetsplatskoncentration.
Då antalet arbetsplatser i kommunen delas med antalet sysselsatta invånare i kommunen och kvoten multipliceras med hundra, får man reda på kommunens arbetsplatssufficiens. Den beskriver den regionala fördelningen av efterfrågan på arbetskraft. År 2010 fanns det i Österbotten endast några kommuner där antalet arbetsplatser översteg antalet sysselsatta invånare, med störst marginal i Vasa och Jakobstad. Närkommunerna till Vasa och Jakobstad är därmed väldigt beroende av efterfrågan på arbetskraft i dessa arbetsplatscentrum. Speciellt starkt är detta beroendeförhållande i Larsmo, Laihela, Korsholm och Lillkyro, som har anslutits till Vasa i början av detta år.
Efterfrågan på arbetskraft var minst under lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Arbetslöshetsstatistik finns tillgänglig först från och med år 1993. Följande år började mängden arbetslösa minska, vilket fortgick i någorlunda jämn takt fram till den globala ekonomiska krisen år 2009. Arbetslösheten sjönk under tidsperioden med nästan 9 000, dvs. med två tredjedelar. År 2009 ökade arbetslösheten med cirka 2 000, men minskade därefter för att åter öka något år 2012. Enligt ETLA:s prognos ökar arbetslösheten ännu i år, för att sedan börja minska.
Arbetslöshetsgraden anger procentandelen arbetslösa av arbetskraften. I Österbotten har arbetslöshetsgraden under hela granskningsperioden varit klart lägre än i hela landet. Från den högsta nivån uppvisades i Österbotten år 2008 en nedgång på över tio procentenheter och i hela landet ännu mera. Den globala ekonomiska krisen höjde arbetslöshetsgraden på båda områdena. Nästa år börjar arbetslöshetsgraderna enligt ETLA:s prognos åter sjunka. Till gränsen för full sysselsättning, som anses vara en arbetslöshetsgrad på fem procent, är det emellertid ännu en bit kvar i Österbotten och ännu mera i hela landet.
Med sysselsättningsgrad avses procentandelen sysselsatta av befolkningen i åldrarna 15–64 år. Sysselsättningsgraderna finns att fås på Statistikcentralens arbetskraftsundersökning från och med år 1990. Undersökningarna visar att den sysselsättningsgrad som gällde före lågkonjunkturen år 1990 inte uppnåddes ens under uppgångsperiodens topp år 2008. Svängningarna i Österbottens kurva beror delvis på att arbetskraftsundersökningens sampel är litet, men trenden har kontinuerligt hållits över nivån för hela landet. Enligt ETLA:s prognos stiger sysselsättningsgraden både i hela landet och i Österbotten under de närmaste åren, dock inte till nivån före lågkonjunkturen.
Ett historiskt brytningsskede är emellertid på gång, när antalet personer i arbetsför ålder minskar och antalet personer i pensionsåldern samtidigt ökar kraftigt. Det här har förutspåtts orsaka en svår brist på arbetskraft, men den globala ekonomiska krisen år 2008–2009 och den eurokris som nu råder minskar sannolikheten för en sådan, eftersom efterfrågan på arbetskraft torde hållas på en väldigt blygsam nivå, och arbetslösheten har till och med förutspåtts öka. En annan orsak till att bristen på arbetskraft uteblir eller förflyttas är att de stora åldersklasserna stannar kvar i arbetslivet längre än väntat. Således har sysselsättningsgraderna för personer i åldrarna 55–64 år stigit väldigt mycket under de senaste åren och närmat sig Sveriges nivå. Den tredje viktiga faktorn har varit att flyttrörelsen till Finland har ökat mera än väntat, vilket har ökat utbudet på arbetskraft.
Det är emellertid sannolikt att det inom vissa tillväxtområden uppstår brist på kunnig arbetskraft under de närmaste åren. Det här sker först i de områden där man redan nu har en situation med full sysselsättning, eller nära en sådan, vilket är fallet i Österbotten.